För barnens engelska gör det underverk att befinna sig i en ren engelskspråkig miljö, hade det inte varit för att jag gärna pratar svenska med dem hade de inte hört någon svenska alls på en vecka. Storasyster kommunicerar nästan endast på engelska med sin daddy, kan hon inte ett ord tar hon gärna ett svensk och lägger ett engelskt uttal på det hela. Låter intressant men hon försöker verkligen.
Henrys aktiva engelskförråd är inte alls lika stort, givetvis. Han är tre i november och är ju faktiskt yngre än sin syster. Han har däremot inga problem alls att förstå engelska, han klarar även av att förstå olika dialekter och accenter. Daddy och faster pratar en ganska mjuk australiensisk engelska, storkusinen pratar brittisk engelska utan någon direkt dialekt (flyttade mycket inom och utanför landet fram till hon var ungefär åtta), mellankusinen pratar ganska mycket dialektal brittisk engelska, lillkusinen pratar mest bebis och det är ganska universellt och farbror pratar på utpräglad dialekt. Ganska imponerande kan jag tycka.
Väl hemma från ett halvregnigt och halvkallt England låg ett litet brev från handläggaren som har hand om vårdbidragsansökan. Jag pratade med henne per telefon innan vi åkte och under veckan som gått damp det ner ett brev där hon noterat det vi pratade om. Om det var något jag ville ändra skulle jag höra av mig innan fredagen 8 augusti. Vi kom hem från England strax innan midnatt i fredags så aningens sent på det hela. Det är egentligen bara ett ord jag skulle vilja ändra på, istället för "hörande" skulle jag vilja ändra det till "han hör". Får se om jag kan få tag på henne imorgon.
Imorgon är det dags för ny hörapparat för allas vår Henry och på onsdag är det logopedbesök i Lund, runt dessa tider fortsätter vi vår semester ett par veckor till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar