Imorgon är det dags för nytt hörseltest och jag känner mig lätt orolig. Allt jag vill höra är att Henry har perfekt hörsel och därmed kan skrivas ut ur rullorna hos hörselhabiliteringen. Jag vet att jag med största sannolikhet inte kommer att få höra de orden, snarare kommer resultatet av förra testet bara att bekräftas. Hoppet är dock det sista som överger människan. Jag vet att många står inför värre och större utmaningar än dålig hörsel men för mig finns just nu inget större, min son har ett funktionshinder och det suger.
Jag vet inte riktigt hur testet ska kunna genomföras. Vid en hjärnstamsaudiometri ska barnet helst sova (äldre barn får ibland sövas) men Henry, vid nästan fem månaders ålder, tycker att sömn under dagen är helt onödigt och inget han direkt utövar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar