Med språket kommer insikter

Henrys språk utvecklas mer och mer dag för dag och det är en ynnest för mig att vara så medveten om framstegen. Med storasyster tog vi språket mer för givet medan med Henry måste vi aktivt arbeta på ett annat sätt. Framstegen blir än mer tydliga med honom eftersom vi själva aktivt observerar det på ett helt annat sätt.

Igår vad det bad mest hela dagen och därmed halvdöv unge och teckenspråk, det lilla vi kan iallafall. Är vi väldigt nära honom funkar det att prata men någon meter bort är det tsp som gäller. Vid middagen satt Henry och storasyster vid deras alldeles egna bord en bit ifrån oss. Matlusten var väl så där i värmen så Henry bestämde sig för en liten promenad istället. Jag tecknade till honom att han skulle sätta sig och äta sin mat. Han tittade på mig, förstod vad jag sa, log stort och backade långsamt och leende bort från bordet, extremt nöjd med sig själv.

Idag ute i trädgården; storasyster och daddy är ute med båten och fiskar och Henry är ensam med tråkiga mamma. Stora tårar faller och livet känns som att det aldrig mera kommer att bli roligt. Han säger ' mamma vagna gunga". jag förstår att han vill åka vagn till lekplatsen och jag frågar om vi ska gå och gunga. "Mmmmm" nickar han, lyser upp och torkar tårarna. Vi tar varandras händer och går till lekplatsen tillsammans. Bara han och jag.

Utrustad med storasysters doggy och egen doggy, aka snuttefilt.