fredag 9 november 2012

Respons

För en liten stund sedan visade Henry mycket tydligt att han gillar sina hörapparater. Vi hade precis kommit ur badet och han satt framför TVn och fick sin kvällsmat (ja ibland får man sitta framför TVn och ha fredagsmys, trots att man bara är liten). Eftersom det nästan var läggdags hade vi inte satt i hans hörapparater igen men han visade att han vill ha dem genom att ömsom titta på maken och ömsom på TVn för att slutligen peka mot sina öron. Mycket tydligare än så kan det faktiskt inte bli!

Det kändes så skönt att få se att han verkligen vill ha sina hörapparater, att de hjälper honom och inte bara är ett störmoment. Han har visserligen inte plockat ur dem på väldigt länge vilket i sig är en tydlig signal att han trivs med dem, men att faktiskt se honom visa att han vill ha dem är något helt annat. Mycket, mycket skönt!

5 kommentarer:

  1. Hej Emma :)

    Nu har jag suttit här och läst mycket om dina inlägg om Henry! Jag har nästan haft gråten i halsen för jag som hörselskadad känner igen mig så mycket. Är det någon som har berättat för dig att du verkar vara en fantastisk mamma? Som kämpar så för ditt barn. Jag blir så himla glad och stolt över att det finns mammor som dig.

    Jag studerar till lärare på Malmö högskola och använder hörapparat och det fungerar hur bra som helst :) jag har praktik på förskolan Motetten som är en förskola som har avdelningar för svårt hörselskadade eller döva barn, avdelningar där både hörande barn och hörselskadade barn går i. Det är så underbart att förskolan integrerar sig med både den hörande och den döva världen. För vi som är hörselskadade står lite i mitten. På avdelningarna så är det små barngrupper med ungefär tio barn i varje och det är ett måste för ett barn som är svårt hörselskadad. När jag var liten gick jag i en vanlig förskola men använde inte mina hörapparater så flitigt eftersom jag inte hörde så dåligt. Nu på äldre dar har min hörsel försämras och jag drabbades av plötslig dövhet på mitt vänstra öra och hör inte ett knyst där.

    Jag ville bara påminna dig om att du gör ett grymt bra jobb som mamma till ett hörselskadat barn :) HEJA dig!!!

    Mvh linn

    lillanyckelpigans.blogg.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så väldigt mycket för din fina kommentar! Den värmde och gjorde mig stolt, gick runt på jobbet och visade upp den :-)

      Tack snälla!

      Radera
    2. :) vad roligt! Jag undrar om jag får länka din blogg i min blogg?

      Radera
  2. Vad skulle livet vara utan hörapparater? ;-) Låter otroligt men de blir en sådan naturlig del av ens liv att man tänker inte ens att de finns där... Håller förresten med Linn Fröbergs inlägg här ovan!

    //Tobbe

    SvaraRadera