En välbehövlig semester börjar lida mot sitt slut och om en vecka börjar jag jobba igen. Henrys förskolekarriär inleds tredje veckan i augusti med en lugn inskolning under någon vecka eller så. Enligt planen är båda föräldrarna heltidsarbetande per den andra september.
Jag kan ärligt talat erkänna att jag fasar lite inför hösten. Fasandet består av två olika fasor; först den vanliga med att klara av vardagen med två arbetande föräldrar och två barn på förskolan med diverse förskolesjukdomar och allmänt vabbande. Utöver det vanliga vabbandet så ska vi rådda ihop diverse hörselhabsbesök för Henry och logopedbesök för storasyster... AVT'n kommer att forsätta under hösten men varannan vecka istället för varje, en veckas teckenspråkskurs ska vi klämma in under höstlovet och ett och annat besök till CI-teamet i Lund blir det säkert också. Jag tror och hoppas hoppas att det mest intensiva året är över, åtminstone resemässigt. Under året som gått har vi tagit oss igenom en CI-utredning med allt vad det innebär och även haft AVT nästan varje vecka, och jag är evigt evigt evigt tacksam att allt detta hänt under den tid vi varit föräldralediga. Vi har båda varit närvarande vid nästan alla aktiviteter men logistiken blir lättare när en förälder är hemma.
Den andra fasan, den stora fasan, är hur det kommer att gå för Henry. Kommer han att orka med hela dagar på förskolan med allt vad det innebär? Hur kommer han att må? Jag tror att han kommer att ha roligt och förhoppningsvis trivas men hur ska han orka? Det lille livet sover redan nu ganska mycket, han är morgontrött och sover gärna till 8 eller halv 9 på morgonen. Mellan 11 och halv 12 brukar han däcka och sova mellan en och tre timmar för att sedan göra natt vid 7-tiden på kvällen. Hur ska vi få in 10 timmars förskolevistelse i det här spannet?
Planen, och förhoppningen, är att mormor kommer att kunna vara hemma med både Henry och storasyster en dag per vecka och på så sätt ge de båda en liten paus. Vi hoppas också på att förvaltningsrätten någon gång kommer att ge oss rätt mot försäkringskassan och tilldela en högre nivå på vårdbidraget så att vi rent krasst har råd att gå ner i arbetstid. Visst skulle vi väl klara oss på en lägre inkomst men det hade varit skönt att slippa oroa oss för ekonomin också. Det räcker liksom med det vi redan har kan jag tycka. Det hade varit skönt att kunna lägga fokus på barnen och inte behöva fundera så mycket på den moneära delen av livet. Vi försöker också spara ihop till en resa till Australien, lyx kan tyckas men samtidigt behöver barnen träffa sin släkt och möta det land som faktiskt också är deras.
Det här inlägget skulle inte alls handla om förskoletankar utan båtar som badar. Badande båtar får bli nästa inlägg.
