Ännu en veckas TUFF-utbildning är till ända och vi har officiellt kommit halvvägs in i våra 240 timmar. Jag känner en otrolig glädje men samtidigt en lika otrolig frustration. Glädje över att få möjligheten att få lära mig detta fantastiska språk. Teckenspråk. Att upptäcka att jag förstår mer än jag tidigare förstått, att jag kan titta på program som Profilerna och förstå sammanhanget och en hel drös tecken.
Samtidigt frustration över att jag inte kan mer, att jag har svårt att själv producera något vettigt. Jag känner en enorm frustration (och stress) över att vi nu är halvvägs. När mina 240 timmar är slut har jag totalt pluggat teckenspråk under 10 veckor. 10 veckor är på tok för lite för att kunna lära ett nytt språk.
Varför kan inte vi som vill kunna få obegränsat med timmar? Så många familjer väljer att inte utnyttja sin rätt till TUFF-timmar, nog skulle dessa timmar kunna användas av dem som vill?
fredag 30 oktober 2015
söndag 25 oktober 2015
Chilla
-Mamma, chilla ner lite.
Säger han den där som alldeles snart fyller fyra år. Han den där som är så otroligt rolig, smart och gosig. Han den där som helt plötsligt börjat prata om killeksaker och tjejleksaker (storasyster flikar in och säger Henry, det finns faktiskt inte killeksaker och tjejleksaker, bara leksaker. Heja storasyster tänker jag och säger precis, så är det.) men ändå väljer den lilarosa ballongen med Masha på marknaden. Han den där som går på kalas till sina kompisar utan föräldrarna i släptåg.
Han den där som börjar bli medveten om sin hörsel. Han den där som gärna går undan och leker själv när ljudet blir för jobbigt. Han den där som högt och ljudligt säger Ni pratar för högt, det gör faktiskt ont i öronen. Han den där som längtar halvt ihjäl sig till teckenspråksveckan (som inleds imorgon).
Han den där som säger prata högre mamma! när jag tecknar utan att använda rösten. Han den där som svarar jag älskar dig också mamma när jag tecknar att jag älskar honom.
Han den där som älskar att sjunga och spela.
Han den där som är döv. Eller hörselskadad. Eller CI-hörande. Eller hör med CI. Eller vad han nu är.
Henry.
Säger han den där som alldeles snart fyller fyra år. Han den där som är så otroligt rolig, smart och gosig. Han den där som helt plötsligt börjat prata om killeksaker och tjejleksaker (storasyster flikar in och säger Henry, det finns faktiskt inte killeksaker och tjejleksaker, bara leksaker. Heja storasyster tänker jag och säger precis, så är det.) men ändå väljer den lilarosa ballongen med Masha på marknaden. Han den där som går på kalas till sina kompisar utan föräldrarna i släptåg.
Han den där som börjar bli medveten om sin hörsel. Han den där som gärna går undan och leker själv när ljudet blir för jobbigt. Han den där som högt och ljudligt säger Ni pratar för högt, det gör faktiskt ont i öronen. Han den där som längtar halvt ihjäl sig till teckenspråksveckan (som inleds imorgon).
Han den där som säger prata högre mamma! när jag tecknar utan att använda rösten. Han den där som svarar jag älskar dig också mamma när jag tecknar att jag älskar honom.
Han den där som älskar att sjunga och spela.
Han den där som är döv. Eller hörselskadad. Eller CI-hörande. Eller hör med CI. Eller vad han nu är.
Henry.
torsdag 8 oktober 2015
Tolk i vatten
Sådär.
Tolkoskulden tappad.
Det höll dock på att inte hända överhuvudtaget på grund av en liiiten planeringsmiss från min sida. Kom till jobbet igår, tittade i min kalender och tänker varför i hela friden har jag skrivit in tolkbokningen idag, det är ju inte förrän imorgon! Undrar om jag bokat fel datum eller bara skrivit fel...Samtal till tolkcentralen (TC) och jomenvisst hade jag bokat fel dag. Good one, headly! som min käre make skulle säga. Bokade om till nästa vecka istället och la även in en bokning till dagen efter. Dock med reservationen att det vore högst osannolikt om vi faktiskt fick en tolk.
Några timmar senare kom sms'et. "Tyvärr kan vi inte ebjuda en tolk till morgondagens aktivitet." Jaja, inte helt oväntat. Meddelade maken att det var han och Henry som fick tappa tolkoskulden istället för Henry och jag.
Idag strax efter lunch kom ett annat sms (åh vad jag älskar en landstingsverksamhet man kan skicka sms till!). "Vi har fått ett återbud. Önskar ni tolkning?"
Strax innan utsatt tid mötte vi tolken vid simhallen. Jag berättade att det var Henrys första gång med tolk (förutom den gången bästa tolkkusinen hängde med på babysim, det är preskriberat i Henrys medvetande) och att jag inte alls visste hur han skulle ta det. Att han får in en del ljud via CI't i CI-kådisen men att det är stor skillnad jämfört med hur han vanligtvis hör och att han nog hade haft stor glädje av att även få input via teckenspråk.
Hur gick det då? Förutom att storasyster inte var så imponerad av att jag mest tittade på Henrys simning och inte hennes gick det faktiskt över förväntan. Henry tittade mycket på tolken och han verkade gilla kombinationen av tal och teckenspråk. Tolken visste inte riktigt hur hen skulle placera sig i vattnet för att det skulle fungera bäst men Henrn verkade hänga med på vad tolken tecknade. Det kändes som att han gillade att få bekräftat genom teckenspråk vad han precis hört.
Imorgon ringer jag TC och bokar in tolk i vatten för resten av terminen.
Tolkoskulden tappad.
Det höll dock på att inte hända överhuvudtaget på grund av en liiiten planeringsmiss från min sida. Kom till jobbet igår, tittade i min kalender och tänker varför i hela friden har jag skrivit in tolkbokningen idag, det är ju inte förrän imorgon! Undrar om jag bokat fel datum eller bara skrivit fel...Samtal till tolkcentralen (TC) och jomenvisst hade jag bokat fel dag. Good one, headly! som min käre make skulle säga. Bokade om till nästa vecka istället och la även in en bokning till dagen efter. Dock med reservationen att det vore högst osannolikt om vi faktiskt fick en tolk.
Några timmar senare kom sms'et. "Tyvärr kan vi inte ebjuda en tolk till morgondagens aktivitet." Jaja, inte helt oväntat. Meddelade maken att det var han och Henry som fick tappa tolkoskulden istället för Henry och jag.
Idag strax efter lunch kom ett annat sms (åh vad jag älskar en landstingsverksamhet man kan skicka sms till!). "Vi har fått ett återbud. Önskar ni tolkning?"
Strax innan utsatt tid mötte vi tolken vid simhallen. Jag berättade att det var Henrys första gång med tolk (förutom den gången bästa tolkkusinen hängde med på babysim, det är preskriberat i Henrys medvetande) och att jag inte alls visste hur han skulle ta det. Att han får in en del ljud via CI't i CI-kådisen men att det är stor skillnad jämfört med hur han vanligtvis hör och att han nog hade haft stor glädje av att även få input via teckenspråk.
Hur gick det då? Förutom att storasyster inte var så imponerad av att jag mest tittade på Henrys simning och inte hennes gick det faktiskt över förväntan. Henry tittade mycket på tolken och han verkade gilla kombinationen av tal och teckenspråk. Tolken visste inte riktigt hur hen skulle placera sig i vattnet för att det skulle fungera bäst men Henrn verkade hänga med på vad tolken tecknade. Det kändes som att han gillade att få bekräftat genom teckenspråk vad han precis hört.
Imorgon ringer jag TC och bokar in tolk i vatten för resten av terminen.
fredag 2 oktober 2015
Förvaltningsrätten säger sitt
Så kom då domen som jag väntat på så länge.
Förra sommaren fick vi beslut om förnyat vårdbidrag gällande Henry, precis i samband med att Kammarrätten givit oss en högre nivå än vad Försäkringskassan tyckte att vi skulle ha. Det förnyade vårdbidraget var på en lägre nivå trots att våra och Henrys förutsättningar inte ändrats.
Sedan detta beslut har ett helt år gått. Först fick vi be Försäkringskassan att ompröva sitt beslut och tiden gick. Efter det fick vi överklaga beslutet till Förvaltningsrätten. Sedan skulle Försäkringskassan få säga sitt och slutligen kom så domen, åtta månader efter det att jag skickade vår överklagan.
Förvaltningsrätten väljer att gå på vår linje och ger oss en högre nivå än vad Försäkringskassan vill! Nu ska det gå två månader till innan domen kan vinna laga kraft. Under dessa två månader kan Försäkringskassan ansöka om prövningstillstånd hos Kammarrätten. Säger Kammarrätten nej till att bevilja prövningstillstånd vinner domen laga kraft och jag har vunnit den här omgången också. Beviljar Kammarrätten prövningstillstånd forsätter soppan.
Nu väntar vi.
Förra sommaren fick vi beslut om förnyat vårdbidrag gällande Henry, precis i samband med att Kammarrätten givit oss en högre nivå än vad Försäkringskassan tyckte att vi skulle ha. Det förnyade vårdbidraget var på en lägre nivå trots att våra och Henrys förutsättningar inte ändrats.
Sedan detta beslut har ett helt år gått. Först fick vi be Försäkringskassan att ompröva sitt beslut och tiden gick. Efter det fick vi överklaga beslutet till Förvaltningsrätten. Sedan skulle Försäkringskassan få säga sitt och slutligen kom så domen, åtta månader efter det att jag skickade vår överklagan.
Förvaltningsrätten väljer att gå på vår linje och ger oss en högre nivå än vad Försäkringskassan vill! Nu ska det gå två månader till innan domen kan vinna laga kraft. Under dessa två månader kan Försäkringskassan ansöka om prövningstillstånd hos Kammarrätten. Säger Kammarrätten nej till att bevilja prövningstillstånd vinner domen laga kraft och jag har vunnit den här omgången också. Beviljar Kammarrätten prövningstillstånd forsätter soppan.
Nu väntar vi.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)