Ärendet avslutat

Det verkar som att försäkringskassan inte kommer att överklaga kammarrättens dom! Igår betalades nästan två års retroaktivt vårdbidrag ut tillsammans med en utbetalningsspecifikation. För att helt vara på den säkra sidan ringde jag försäkringskassan igårkväll och bad om ett ärendestatus.

Ärendet avslutat fick jag som svar!

Detta betyder att domen i kammarrätten vinner laga kraft och att försäkringskassan förhoppningsvis kommer att respektera denna dom i framtida ärenden.

Det hela känns ofantligt bra!

Halvårskontroll av robotöra

Dags igen för halvårskollen idag, ett par månader för tidigt känns det som men får vi komma oftare än var sjätte månad är det bara en bonus.

Dagen började som vanligt med pannkakor och juice på den stora hamburgerjätten, vi har sedan första besöket i Lund alltid ätit frukost där och Henry gillar konceptet skarpt. Vilken unge gillar i och för sig inte att börja dagen med ett happylmeal?

I barnväntrummet satt en familj och väntade på att deras barn skulle bli inkopplat och påbörja sin CI-resa. För nästan två år sedan var det vi som satt där och väntade på att Henry skulle inleda sin resa, nervösa och försiktigt optimistiska.

Så här två år senare har vi en son som efter logopedbedömning har ett åldersadekvat språk men där prepositioner, pronomen, färger och långa instruktioner är lite luriga. Kan du ta den långa röda pennan och lägga i lådan? fungerade bra men Kan du peka på bilden där polisbilen jagar den blåa lastbilen? inte riktigt gick hem.

Så här två år senare har vi en son som sitter helt själv på sin stol när audionomen gjorde nya avtryck till både hörapparat och CI. Som ett proffs satt han och pysslade med leksaksbilarna medan audionomen först tittade i hans öron, sedan petade en in liten skumgummiplopp längst in i hörselgången, det kittlar fick vi höra, och efter det sprutade in rosa lera i örat. Som ett proffs satt maken vid sidan av och tillverkade studsbollar av lermassan och som de proffs vi är satt vi och diskuterade Henrys hörsel. På två år har vi verkligen blivit proffs på hans hörsel och det är en fantastiskt skön känsla att få vara det. Det är vi som han koll på hur han hör och i vilka situationer hörseln fungerar som bäst och i vilka situationer det kanske inte fungerar lika bra. Vi är trygga i vår nya värld och vi har nog funnit oss väl tillrätta här i Holland. Jag tror till och med att vi trivs här.

Nya förskolan

Dagen efter älgjaktspremiären börjar barnen sin inskolning på den nya förskolan. Henrys specialpedagog från hörselenheten har varit i kontakt med personalen och bokat in några träffar på förskolan och även tipsat om en CI-dag för pedagoger.

Idag ringde en av förskolans pedagoger och presenterade sig själv. Hon kommer att ta hand om barnens inskolning och berättade att hon själv har hörapparater. Den lättnaden! Här har vi en vuxen i Henrys närhet som vet hur ljudmiljön påverkar och förstår hur jobbigt det kan vara.

Hon berättade också att hon skulle till Lund på fredag för att lära sig mer om cochlea implantat och hörselnedsättning.

Yay för det!

Tidningen

Jag fick ett sms från min mamma idag.

Grattis, det står om dig i tidningen idag.

Va?! Vilken tidning? Vad då står i tidningen? Jag har inte pratat med någon tidning.

Mamma vann tvist mot Försäkringskassan

En kvinna i Höganäs har vunnit en tvist mot Försäkringskassan om vårdbidrag för att ta hand om sin hörselskadade son. Kammarrätten har slagit fast att kvinnan har rätt till ett helt vårdbidrag i stället för den fjärdedel som Försäkringskassan beviljade.

Rätten skriver i sin dom att föräldrar till barn med grav hörselnedsättning har som regel ansetts berättigade till helt vårdbidrag och det i det här fallet inte framkommit någon omständighet som motiverar att det skulle vara lägre.

Inte alls märkligt att läsa om sig själv i tidningen. Inte alls.

Domen

Nästan på dagen två år efter det att vi ansökte om, och fick beviljat, vårdbidrag för Henry kom så domen från Kammarrätten.

Under de snart tre år Henry funnits hos oss har jag hunnit att ansöka om vårdbidrag, fått ett avslag från Försäkringskassan, överklagat till Försäkringskassan och fått ett nej. Överklagat till förvaltningsrätten och fått ett nej. Ansökt på nytt och fått ett ja från Försäkringskassan men med en i mitt tycke felaktig nivå. Överklagat nivån till Försäkringskassan igen och fått ett nej. Överklagat till förvaltningsrätten och fått ett nej. Ansökt om ett prövningstillstånd i kammarrätten och blivit beviljad prövningstillstånd. Fått dom från kammarrätten.

"Kammarrätten bifaller överklagandet och förklarar att Emma X är berättigad helt vårdbidrag"

 Känslan var, och är fortfarande, helt obeskrivlig.

Känslan av att gå emot Försäkringskassan och sedan faktiskt få rätt i den näst högsta rättsinstansen som finns i Sverige är helt sjuk. Jag, den lilla människan, har med mina ord och min förmåga att  logiskt, och med fakta, argumentera för min ståndpunkt fått rätt mot den jätte som är Försäkringskassan.

Det absolut bästa med detta är att kammarrätten anser att det inte är okej med Försäkringskassans godtyckliga bedömningar när det kommer till barn med grav hörselnedsättning eller dövhet. Rättspraxis finns enligt lång tid tillbaka, och denna praxis ska fortsatt gälla enligt kammarrätten.

Än ska vi dock inte ropa hej.

Den sista instansen bland de allmänna förvaltningsdomstolarna är högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolens huvudsakliga uppgift är att skapa prejudikat, vilket innebär att domstolen genom avgöranden vägleder domstolar och myndigheter i hur gällande rätt ska tolkas och tillämpas. Det är bara i vissa mål som ett avgörande kan ge sådan vägledning. Det finns därför inte någon rätt att få ett överklagande av en kammarrätts dom eller beslut prövat i sak av Högsta förvaltningsdomstolen. För att en sådan dom eller ett sådant beslut ska tas upp till prövning i sak krävs att Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd.
Högsta förvaltningsdomstolen får in ungefär 8 000 ansökningar om prövningstillstånd per år. Endast cirka två procent av dem får prövningstillstånd.
- See more at: http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/om-hogsta-forvaltningsdomstolen/#sthash.Tq7Z4n5O.dpuf

Högsta förvaltningsdomstolens huvudsakliga uppgift är att skapa prejudikat, vilket innebär att domstolen genom avgöranden vägleder domstolar och myndigheter i hur gällande rätt ska tolkas och tillämpas. Det är bara i vissa mål som ett avgörande kan ge sådan vägledning. Det finns därför inte någon rätt att få ett överklagande av en kammarrätts dom eller beslut prövat i sak av Högsta förvaltningsdomstolen. För att en sådan dom eller ett sådant beslut ska tas upp till prövning i sak krävs att Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd.
Högsta förvaltningsdomstolen får in ungefär 8 000 ansökningar om prövningstillstånd per år. Endast cirka två procent av dem får prövningstillstånd.
- See more at: http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/om-hogsta-forvaltningsdomstolen/#sthash.Tq7Z4n5O.dpuf

Högsta förvaltningsdomstolens huvudsakliga uppgift är att skapa prejudikat, vilket innebär att domstolen genom avgöranden vägleder domstolar och myndigheter i hur gällande rätt ska tolkas och tillämpas. Det är bara i vissa mål som ett avgörande kan ge sådan vägledning. Det finns därför inte någon rätt att få ett överklagande av en kammarrätts dom eller beslut prövat i sak av Högsta förvaltningsdomstolen. För att en sådan dom eller ett sådant beslut ska tas upp till prövning i sak krävs att Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolen får in ungefär 8 000 ansökningar om prövningstillstånd per år. Endast cirka två procent av dem får prövningstillstånd. (källa: http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/om-hogsta-forvaltningsdomstolen/

Nu väntar därmed två månaders väntan innan jag vet om Försäkringskassan kommer att överklaga. Får kassan prövningstillstånd är det nog kört, kört för oss och kört för alla andra föräldrar till barn med dövhet eller grav hörselnedsättning. Tar högsta förvaltningsdomstolen upp ärendet gör de det för att de anser att kammarrättens bedömning är fel och då hjälper det nog inte hur bra jag än är på argumentationsteknik. Då vinner Försäkringskassan.

Yttrandefrihet

Rätten att fritt hysa en åsikt och att uttrycka den i tal, skrift eller bild slås fast i den allmänna förklaringens artikel 19 liksom i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 19. 

 (Källa: http://www.manskligarattigheter.se/sv/de-manskliga-rattigheterna/vilka-rattigheter-finns-det/yttrandefrihet)

Jag hade på känn att gårdagens blogginlägg nog skulle skapa en reaktion och jag hade helt rätt. Under förmiddagen plingade det till i min mailkorg, en mailkorg som bjöd på ett mindre trevligt mail från förskolechefen. I toner som jag bara kan tolka som passivt aggressiva skrevs bland annat;

"Tyvärr har vårt arbete uppenbarligen inte varit tillräckligt för er under den här tiden. Jag hoppas att ni kommer vara bli mer nöjda på den andra förskolan och att ni lyckas bättre i kommunikationen med de som kommer arbeta med Henry framöver."

samt min personliga favorit som gjorde mig så arg så arg, och samtidigt så väldigt väldigt ledsen; 

"Vill även informera om att jag har berättat för personalen om att du skrivit på din blogg att du hoppas de läser vad du skriver om dem. Jag har tidigare bett dem att inte följa den pga att de tog illa vid sig. Tråkigt att du inte ville lyssna och respektera pedagogernas önskan."

Jag väljer att citera delar av detta mail eftersom jag tycker att det är djupt oetiskt av en förskolechef att be en förälder att avstå sin rätt att fritt uttrycka sin åsikt. Jag har aldrig någonsin namngett förskola eller personal och kommer inte heller att göra så. I yttrandefriheten finns ett ansvar gentemot de personer eller institutioner jag har en åsikt om och därför skulle jag ALDRIG namnge dem. Samtidigt har jag all rätt i världen att skriva precis vad jag vill, känner någon sig träffad så kanske de kan ta åt sig av vad jag skriver och kanske ändra ett beteende. Kanske till och med se kritiken som ett sätt att växa, utvecklas och förändras.

Jag är fullt medveten om att jag antagligen har ett mail till att se fram emot efter det att jag publicerar detta men att censurera mig själv är inget alternativ. Jag är ingen aggressiv person, jag avskyr konflikter och jag avskyr att vara besvärlig. Men, jag har ett uppdrag gentemot min son och i detta uppdrag ingår att vara besvärlig och ställa krav. Kan inte omgivningen hantera detta är det inte mitt problem och därför ska jag inte heller tystas.

Och ja, jag svarade förskolechefen med vändande post, med en väldigt tydlig markering att innehållet i delar av mailet var helt oacceptabelt.

Detta är inte okej.

Förskola

Nu är det klart.

Nu ska vi äntligen byta förskola!

För nästan precis ett år sedan började vi på allvar fundera på ett byte, maken gick på ett första möte på den förskola vi ville byta till och blev väldigt väl bemött. Någon månad senare hade Henrys specialpedagog och jag ett möte med förskolechefen, ett möte som kändes bra. Dock var förskolan i det skedet i en uppstartsfas och visste därför inte hur verksamheten skulle se ut fullt utbyggd och hur Henry skulle passa in i det hela. Hade vi insisterat hade de säkert tagit emot barnen men vi valde att avvakta.

Precis innan sommaren kände vi att det återigen blev väldigt aktuellt att byta förskola, av många olika skäl. Jag kontaktade förskolan igen för att få reda på status och plats inför hösten och vi bokade in ett möte efter semestrarna. Maken och jag träffade förskolechefen för ett par veckor sedan och trots att de inte har någon erfarenhet av barn med hörselnedsättning och trots att lokalerna inte är helt optimala ljudmässigt känner vi båda att vi vill ha våra barn på den här förskolan.

Med den nuvarande förskolan känner vi att vi hela tiden kämpat i en uppförsbacke, speciellt i kontakten med förskolechefen, och det har alltid varit en sak efter den andra. Småsaker förvisso men som talesättet säger, många bäckar små gör en stor år. Saker och ting har dragit ut på tiden, löften har inte infriats och barnen befinner sig i en barack som är så långt ifrån en bra ljudmiljö som det bara går att komma. Golv som fungerar som en resonanslåda, hög ljudnivå trots diverse ljuddämpande åtgärder och mycket tid inomhus.

Droppen som fick bägaren att rinna över var kommentaren "vi tycker det är jobbigt att du bloggar" jag fick på vårt lilla krismöte i våras. Det är sällan jag blir upprörd men när jag fick den kommentaren såg jag rött. Jag informerade personalen att jag har all rätt i världen att blogga, att uttrycka mina åsikter är min medborgerliga rättighet och de ska på ren svenska skita i vad jag skriver. Jag har aldrig skrivit illa om personalen men nu väljer jag att göra så. De sårade mig djupt och jag hoppas att de läser detta. De har jobbat väl med Henry utifrån de förutsättningar de haft men detta var inte okej. Inte på något sätt okej.

Jag informerade förskolechefen häromdagen och har mötts av kompakt tystnad. Informerade en ur personalen vid hämtningen att vi kommer att byta och möttes vid hämtningen dagen efter av annan pedagog som var surare än ättika. Hen vägrade i princip att prata med mig. Mycket tråkigt. Hen har spelat en väldigt viktig roll i framför allt storasysters liv och är älskad av båda barnen.

Kommer det bli bättre att byta till en helt obeprövad förskola, att börja om från början? Vem vet. Det enda vi vet är att vårt förtroende för nuvarande förskola är förbrukat. Om allt från och med nu skulle vara helt perfekt och fungera klanderfritt kommer vi ändå inte vara nöjda, för mycket bagage finns och för många saker har hänt och sagts.

Nu ser vi fram emot dagen efter första älgjaktsdagen då inskolningen börjar!

Språk

Daddy, can we sit couch, eat dinner and watch film?

Den här meningen klämde unge herrn fram häromdagen och och jag blir så glad.

Så oändligt glad för att min lille pojke har fått möjligheten, och förmånen, till en artificiell hörsel som ger honom inträde till, och en naturlig plats i, det hörande majoritetssamhället. Med rätt förutsättningar och rätt stöd lär han sig inte bara ett utan två talade språk direkt från start samtidigt som han får lära sig så mycket teckenspråk som vi mäktar med. Det känns bra att kunna ge honom olika former av kommunikation, lika lite som jag vill att han ska vara utan teckenspråk lika lite skulle jag vilja att han var utan verbal kommunikation. Verbal och visuell kommunikation går hand i hand i min värld och till den dag Henry i vuxen ålder säger att han inte behöver teckenspråk kommer vi att fortsätta.