TUFF - dag fyra

En mycket nöjd och lite trött tjej kom in från tältet strax efter klockan sju imorse. Jag är så glad att jag gjorde det sa hon så där lillgammalt som bara en fyraochenhalvtåring kan säga.

Det märks att vi alla börjar bli trötta, barnen är lätt hysteriska och vuxendeltagarna fnittrigare än tidigare. Jag önskar dock verkligen att vi kunde hålla på en vecka till. En vecka är alldeles för litet, en börjar just komma in i det hela och så är det dags att åka hem igen. En helgs paus och sedan en vecka till hade varit helt perfekt. Eller två veckor. Eller kanske tre. Eller kanske till och med massor.

TUFF - dag tre

Det märks att alla börjar bli trötta nu. Barnen har fulla dagar med massor av organiserad lek under lektionstid och sedan massor av oorganiserad dito efter middagen och innan det är dags att stupa i säng. Vi vuxna, som kanske inte alla är så vana vid att sitta och lära oss saker hela dagarna, är också ganska trötta. Har för mig från förra TUFF-veckan att onsdagen var värst just trötthetsmässigt men att det sedan blev lite lättare igen.

Idag testades ett alldeles nytt grepp för grupp B och C (dvs inte helt gröna men inte heller fullblodsproffs) som tillsammans i grupper om två utförde olika uppdrag under dagen. Allt ifrån legobyggande och bakning till origamivikning och drakbyggande, allt på teckenspråk. Eller kanske är det mer rättvisande att kalla det för "gestikulerande och allmänt viftande" och inte teckenspråk....? Helt ok trots att jag personligen föredrar ett mer strukturerat lärande, kanske är det jag som är gammalmodig?

Framåt eftermiddagen var det teaterdags för alla barn och alla vuxna. Teater Martin Mutter från Örebro är på turné och gjorde en avstickare till Önnestad, bara för oss. Föreställningen Nu är jag här! ges på talad svenska och svenskt teckenspråk. Tror att föräldrarna, jag iallafall, fick minst lika mycket utav teatern som barnen, fantastiskt bra roligt sorgligt skrattigt och gripande. Till och med Henry hängde med och var intresserad ett bra tag.

Nu är det kväll och storasyster ska för första gången sova i tält. Tillsammans med idolfröknarna och de stora barnen. Mamman som stannar inomhus är grymt nervös och inte, absolut inte, redo för att hennes lilla fyraochetthalvtåriga bäbis ska sova borta, utomhus, i ett tält...

TUFF - dag två

Maken fick köra hem och stormutvärdera hemmet efter Simones framfart. Nedblåst staket, urblåst carportfönster och avblåst båtfönster verkar vara de största skadorna. Framåt barnhämtningsdags kom han tillbaka från Kullabygden och redo för mer teckenspråk.

Jag kan efter idag teckna begreppet"orala komponenter", bra att kunna. Ännu bättre är att veta vad orala komponenter är för något. Kortfattat kan en säga att tecken som inte har en svensk munrörelse kallas för orala komponenter. Hyff och pi och paff och omy är exempel på orala komponenter, tecken som inte har en svensk munrörelse utan är genuint teckenspråkiga. Himla roliga och framförallt praktiska tecken att kunna använda.

En av övningarna under dagen var att berätta om vad vi gör/är om tio år. "Om tio år är jag pi bra på teckenspråk" tyckte jag och läraren la till "om tio är är du tolk". Åh vad jag skulle vilja läsa teckenspråk på heltid och oj vad det skulle vara svårt att genonföra. Tolkutbildningen här på Önnestads Folkhögskola sträcker sig över fyra år, heltidsstudier under fyra år med en pendlingsväg på en timma enkel resa och endast studiemedel från CSN som inkomst (och detta under bara fyra terminer eftersom CSN har en maxgräns på tolv terminer) funkar inte riktigt tillsammans med husägande och familjeliv. Men vem vet, kanske kommer det att fungera bättre en vacker dag. Jag hoppas iallafall att chansen/möjligheten till ordentliga studier i teckenspråk kan infrias någon gång i framtiden.

Trötta barn efter en dags ordentlig lek

TUFF - dag ett

Lämnade hemmet ganska tidigt imorse. Fick två vuxna och två barn påklädda, tandborstade och hårborstade, bilen packad till bristningsgränsen (vi ska ju faktiskt vara borta i hela fyra nätter. Faktiskt.) och redo för avfärd på under 40 minuter. Imponerad av vår effektivitet.

Framåt tio-tiden var barnen lämnade på "dagis" och vi redo för teckenspråk, och där kom första knäcken på självförtroendet. Indelad i en mammagrupp och en pappagrupp, oavsett kunskapsnivå, för en första gemensam övning skulle både hjärna och ögon och händer koordineras till något som skulle kunna föreställa teckenspråk. Gick sådär i mitt fall. Gick ännu sämre när jag såg hur fantastiskt vissa tecknade ( att de sedan gått på oändligt många fler kurser har faktiskt inte med saken att göra. Överhuvudtaget). 

Efter lunch delades vi upp i kunskapsgrupper, A till D. B för mig så inte totalnybörjare. Kom igång bra, pratade om hösten, jakt, skog och lite Öresundsbro innan stormen Simone kom in över Skåne och ställde in eftermiddagens lektioner. Dålig stil av henne tycker jag....

Hoppas således på en stormfri morgon så att vi har några lärare på plats. 

Jag är kändis!

Eller iallafall igenkänd av en (1) person och det är inte illa det!

- Är det du som skriver Hörselresan?

- Ja det är jag det!

Personen som frågade träffade jag på Teknik-och kommunikationsmässan som idag var i Lund. En massa företag som säljer tekniska hjälpmedel och hörapparater fanns representerade tillsammans med ett CI-företag (endast Cochlear är upphandlade av Region Skåne) och SPSM, Riksgymnasiet för döva och hörselskadade i Örebro, audionom och CI-tekniker från audiologiska avdelningen i Lund samt hörsel och dövenheten från Region Skåne, och säkert en massa andra utställare som jag missat.

Storasyster var vansinnigt uttråkad, åt en massa utställningsgodis och hängde med fantastiska och bästa teckenspråksläraren Jenny. Henry var helt slut efter en förmiddag med CI-teamet på sjukhuset så efter en timmas hålligång och kramande av diverse människor däckade han i vagnen. Vi kom fram till att vi börjar känna igen en del personer inom den lilla hörselvärlden, en och annan förälder och ett par teckenspråkslärare.

Fick under dagen passa på att använda lite teckenspråk, med betoning på lite. Blir alltid så sjukt nervös när jag ska teckna men jag lyckade iallafall att klämma fram ett litet "jag måste byta blöja på Henry. Han är blöt". Grym nivå på språket men vad kan man begära efter 60 timmars studier utspritt över ett och ett halvt år...

Kändisskapet då? Det visade sig att en av representanterna från Cochlear rekommenderar min blogg till personer som är intresserade av CI, föräldrar till barn med CI till exempel. Kändes väldigt bra och rätt så fint.

Den andra representanten från Cochlear blev jag inte lika imponerad av måste jag tyvärr säga. Säkert mycket trevlig, social och duktig på att sälja produkter men när jag fick frågan varför vi valt att introducera teckenspråk och i samma mening totaldissa allt som inte är inkludering i skolsammanhang blev jag mindre glad. Som hörande förälder är det nog lätt att kanske välja den "enkla vägen" (och här trampar jag säkert på en och annan tå, och det ber jag om ursäkt för. Men, min blogg mina tankar mina åsikter) och se sitt barn med CI som hörande. Vi gör inte det utan väljer att ge Henry flera olika kommunikationskanaler. Varför välja ett språk när man kan välja flera?

Det här var första gången någon ifrågasatt vårt val att även inkludera teckenspråk och kanske är det symptomatiskt att det kommer från ett hörselimplantatföretag? Vi har valt att fokusera på språkutveckling, och inte bara talutveckling, och med tanke på att logopedjonas idag konstaterade att Henry språkmässigt ligger helt åldersadekvat jämfört med hörande tvååringar gör vi ju något rätt. Om teckenspråket stör eller försenar talutvecklingen, vilket tydligen påstås lite här och där, så gäller det iallafall inte för Henry.

Skönt är det iallafall att vi är trygga och nöjda med VÅRT val. Vi tror att det bästa vi kan göra för Henry är att ge honom så många olika kommunikationskanaler som möjligt.

Teckenspråkskonversation

Henry har precis fått en ny bok, Pino på upptäckstfärd. Han bestämde att bästa platsen i huset att läsa den på var lutandes mot bokhyllan vi har i köket så där satt vi, han och jag. Efter det att vi läst boken pratade vi lite om den och speciellt om kaninen som ligger i vagnen och sover. Jag provade att stänga av rösten och bara teckna. Kaninen är trött, kaninen sover tecknade jag. Henry teckande och pratade tillbaka att ja, kaninen sov kaninen var trött. Han tecknade och sa att jag sov och jag tecknade tillbaka att jag inte har sovit (och ja, jag fick rätt på hjälpverbet [fu]) och att jag inte var trött. Mamma trött tecknade han och sedan var den konversationen slut.

Nästa vecka är det dags för höstens teckenspråksbad, fem dagar teckenspråk på Önnestad Folkhögskola och jag längtar. Det är så skönt att få använda en del av hjärnan jag inte använder så mycket i mitt dagliga arbetsliv (är ekonom) och att få ägna en hel vecka åt språk språk språk och mer språk är underbart. Önskar bara att jag kunde stoppa in den där babelfisken i örat/ögat så att jag verkligen kunde språket. Att avläsa är omöjligt, om det inte är sovande kaniner vi pratar om.

Lite mer språkskryt

För ett par veckor sedan bjöd barnen och jag in oss till fika hos min faster. Tolkkusinen råkade vara hemma och det är alltid lika kul att se henne och Henry tillsammans. Oj vad han lyssnar på vad hon har att säga (och med säga menar jag teckna). Efter saft och bulle och kaka och sedan mycket röj stoj och stim åkte både hörapparat och CI av och soffhoppandet inleddes. Tolkkusinen gick ut i vardagsrummet och tecknade till Henry att han inte skulle hoppa i soffan eftersom han kunde göra sig illa. Han stannade upp, tittade på henne och sa nä oppa, ont, skakade på huvudet, tecknade hoppa och ont.

Asså, min onge!!

Mvh,
Odrägligt stolt och mallig mamma


PS.
Oj vad språkframgångarna behövs när det känns motigt med vårdbidrag, förskola och möten hit och dit. Som balsam för själen.

Dags att språkskryta lite

Vi har bott hos mormor och morfar under några dagar eftersom älgjakten satt igång här i södra delen av landet. Storasyster är inne på sin tredje älgjakt och Henry har nu varit på sin allra första jakt. Medan storasyster stod med huvudet inne i älgen var Henry mest intresserad av traktorn. "Moppas traktor" var det tydligen. Lyckan var stor när han faktiskt fick åka traktor också och inte bara beundra den på avstånd.

Under kvällens middag när daddy och moppa pratat om hur dålig jakten gått idag (djuren har tydligen gömt sig) och storasyster berättat att hon och Henry hoppat i löven utbrister Henry helt plötsligt Ont nä Zoë putta mej. Vad sa du Henry?! utbrast jag. Ont nä Zoë putta mej. Jag frågade varför storasyster puttat honom. Enny putta Zoë svarade han och så skyldig ut.

Min unge kläckte ur sig en femordsmening. FEM ORD I SAMMA MENING!!! Och han fyller två i början av november.

Mvh,
odrägligt stolt och mallig mamma

Frukostkonversation

Hela familjen sitter och äter frukost, vissa på ett kladdigare sätt än andra. Fingrar och förlorade ägg blir onekligen lite kladdigt.

Daddy säger Eat properly Henry!

Henry upprepar Eat the donkey, ser nöjd ut och fortsätter använda fingrarna.

Antilop, del 2

Så här kan man också göra med sitt CI:

Antilop

Henry kör med sin nya fina lastbil, runt runt runt i köket och under sin barnstol. Schmack säger det och så sitter CI't på stolsbenet istället för på ungens huvud. 

Metallben på ikeastol + CI = sant 

Mötesdags

Så. Då var det avklarat. Mötet jag bävade inför kändes faktiskt ganska bra. Förskolechefen hade lugnat ner sig lite under helgen och stoppat undan alla taggarna igen. Skönt. Vi fick till ett konstruktiv möte som jag hoppas kunna leda till konkreta åtgärder. Vi vill att kommunen ska anpassa med ljudabsorbenter  i taket och ljudarbsorberande golv, vad kommunen vill är lite mer oklart och luddigt. Nytt avstämningsmöte i slutet av oktober och då hoppas vi på bra besked. Vi vill verkligen inte behöva flytta barnen från en förskola där de trivs och där pedagogerna gör ett fantastiskt jobb. Vi vill inte att det ska stå och falla med en ljudmiljö som inte fungerar. Verkligen inte.

Laddar inför möte med förskolechef

Förskolechefen på barnens förskola totalförstörde min fredag och jag kände mig ordentligt nere. Maken ställde en budgetfråga om utemiljön på ett föräldramöte i torsdags och förskolechefen blev fly förbannad eftersom hon tar allt personligt. Hans fråga var inte personlig utan han ville veta om det överhuvudtaget är lönt för föräldrarna att involvera sig i utemiljön om det inte finns anslag för det hela. En helt legitim fråga (och som vi fått mycket uppbackning för av föräldrar som också var med på mötet). I fredags morse ringde förskolechefen till mig och var ganska otrevlig och hon sänkte mig totalt. Den lilla droppen som gjorde att bägaren rann över skulle en kunna säga.

Imorgon har maken och jag ett möte med henne och hennes chef angående ljudmiljön på förskolan. Bävar inför det hela men det blir säkert bra. Jag ska bara kliva ut min roll som mig själv, den konflikträdda, och kliva in i rollen som besvärlig och påläst förälder. Blir bra det här.

Jag vill inte vara en besvärlig förälder!

Jag är en så kallad "besvärlig förälder". Jag är obekväm. Jag ställer krav. Jag har höga förväntningar. Jag ÄR besvärlig. Jag hatar det. Jag skyr konflikter och hatar att vara obekväm. Jag vill också skicka iväg mina barn till förskolan och fundera lite på vad de äter till lunch eller om utemiljön på gården är tråkig. Jag vill inte behöva tänka på efterklangstider eller utbilda personal i hur en bemöter barn med hörselnedsättning. Jag vill inte behöva fundera på vilka strategier Henry hittar för att klara ljudmiljön runtomkring honom. Jag vill inte behöva fundera på vilken förskola och vilken skola som kommer att fungera bäst.

Jag vet att jag måste. Det är mitt jobb som förälder.

Gråten sitter som en klump i halsen och hotar att tränga fram, tårarna väller upp och suddar konturerna på personer och saker i min omgivning men jag är stark jag gråter inte. Jag vet att det här inte bara beror på förskolan jag vet att andra saker händer i mitt liv och i min omvärld som påverkar men den sista droppen börjar närma sig. Jag vet också att nivån på bägaren kommer att sjunka tillbaka men tänker att det är helt okej om bägaren då och då skulle rinna över. Det är okej.