Båttemat fortsätter

Vi har just kommit hem från några dagar i Stockholm och Henrys teckenrepertoar har utökats lite mer. Vilken lycka att som fordonstokigt barn få befinna sig i en storstad! Bussar! Tåg! Tunnelbana! Bilar! Båtar! Ojojojojoj vad spännande. Mycket "månna binna" har det blivit. Mycket "waow". En halv dag spenderades på en liten båt och Henrys kommentar på det hela sammanfattade det hela ganska väl; "månna binna...naae. Månna båta. Båta bada"

buss

tåg

tunnelbana

I Henrys värld badar båtar

Det har visat sig att Henry ääälskar att bada (som de flesta andra barn), det första han säger efter frukosten är "oootajd" tätt följt av "bada bada" Han tecknar nästan allt han säger men det tog ett tag innan vi förstod att han tecknade UTE eftersom han tecknar det på benet (ungefär som hund fast med handformen för ute). Han tecken för bada går inte att missa, extremt tydligt. Tecknet för båt går inte heller att missförstå.

Häromdagen var vi på väg ner till stranden och Henry, som just fått åka framlänges i vagnen, satt och babblade på, både verbalt och med händerna. Munnen och händerna går konstant men det mesta är helt omöjligt att förstå. Berättar gör han iallfall. Väl nere vid stranden blev han helt till sig när han såg vattnet. "Badabadabada" teckenpratade han, "vattnavattnavattna" teckenpratade han. "oooooooo aaaaaah badabadabada!!!" Sittstudsade i vagnen längs med hela strandpromenaden tills vi kom fram till småbåtshamnen och han upptäckte alla båtarna. "båta bada?" teckenpratade han lite förvånat och utbrast sedan med stor glädje "båta bada, daddy båt naee". Jag är rätt säker på att han sa "titta, där ligger båtarna i vattnet men daddys båt kan jag inte se". Vi gick ut på bryggan och mötte upp maken vid båten. "Daddy båta" säger Henry och blir överlycklig när flytvästen kom fram och han fick provsitta båten.

Tankar inför hösten

En välbehövlig semester börjar lida mot sitt slut och om en vecka börjar jag jobba igen. Henrys förskolekarriär inleds tredje veckan i augusti med en lugn inskolning under någon vecka eller så. Enligt planen är båda föräldrarna heltidsarbetande per den andra september.

Jag kan ärligt talat erkänna att jag fasar lite inför hösten. Fasandet består av två olika fasor; först den vanliga med att klara av vardagen med två arbetande föräldrar och två barn på förskolan med diverse förskolesjukdomar och allmänt vabbande. Utöver det vanliga vabbandet så ska vi rådda ihop diverse hörselhabsbesök för Henry och logopedbesök för storasyster... AVT'n kommer att forsätta under hösten men varannan vecka istället för varje, en veckas teckenspråkskurs ska vi klämma in under höstlovet och ett och annat besök till CI-teamet i Lund blir det säkert också. Jag tror och hoppas hoppas att det mest intensiva året är över, åtminstone resemässigt. Under året som gått har vi tagit oss igenom en CI-utredning med allt vad det innebär och även haft AVT nästan varje vecka, och jag är evigt evigt evigt tacksam att allt detta hänt under den tid vi varit föräldralediga. Vi har båda varit närvarande vid nästan alla aktiviteter men logistiken blir lättare när en förälder är hemma.

Den andra fasan, den stora fasan, är hur det kommer att gå för Henry. Kommer han att orka med hela dagar på förskolan med allt vad det innebär? Hur kommer han att må? Jag tror att han kommer att ha roligt och förhoppningsvis trivas men hur ska han orka? Det lille livet sover redan nu ganska mycket, han är morgontrött och sover gärna till 8 eller halv 9 på morgonen. Mellan 11 och halv 12 brukar han däcka och sova mellan en och tre timmar för att sedan göra natt vid 7-tiden på kvällen. Hur ska vi få in 10 timmars förskolevistelse i det här spannet?

Planen, och förhoppningen, är att mormor kommer att kunna vara hemma med både Henry och storasyster en dag per vecka och på så sätt ge de båda en liten paus. Vi hoppas också på att förvaltningsrätten någon gång kommer att ge oss rätt mot försäkringskassan och tilldela en högre nivå på vårdbidraget så att vi rent krasst har råd att gå ner i arbetstid. Visst skulle vi väl klara oss på en lägre inkomst men det hade varit skönt att slippa oroa oss för ekonomin också. Det räcker liksom med det vi redan har kan jag tycka. Det hade varit skönt att kunna lägga fokus på barnen och inte behöva fundera så mycket på den moneära delen av livet. Vi försöker också spara ihop till en resa till Australien, lyx kan tyckas men samtidigt behöver barnen träffa sin släkt och möta det land som faktiskt också är deras.

Det här inlägget skulle inte alls handla om förskoletankar utan båtar som badar. Badande båtar får bli nästa inlägg.

Henry pratar om flygplan

Om allt funkar ska det finnas textat vad Henry (H) och daddy (J) pratar om. Även storasyster är med på ett hörn (Z). Väl helskärm och captions så borde det fungera.

Månna binna

Henry sitter i plaskpolen efter att ha ätit glass med hela kroppen. Poolen är fylld av bollar och bilar. Om och om igen hörs mantrat "månna binna brmm brmm". Han är utan höron* så det är teckenspråk som gäller. Bra träning för oss och nödvändigt för att inkludera Henry.

* uttryck jag utan skam i kroppen stulit direkt från Tinas blogg "DövBlind och glad. Ok hoppas jag.

En väluppfostrad charmör

Hela familjen firade min första semesterdag med våfflor och dricka på  ett mysigt litet (med betoning på litet) utomhuscafé i vackra Laholm. Henry fick sin dricka av tjejen som jobbade, yttrade ett tydligt "thank you" och fick ett gigantiskt leende tillbaka. Vi åt våra våfflor, drack vårt kaffe och gick sedan därifrån. "Bye bye" sa Henry och cashade in ytterligare ett stort innerligt leende.

Maaaajn!

Är det någon som kommer ihåg fiskmåsarna i filmen Hitta Nemo?

Så låter min son.

"Majn, majn, majn, majn" låter det så fort någon kommer för nära hans saker (eller andras saker som han anser sig ha ensamrätt på). Maaaajn!!! illvrållar den lille lockige blonde änglalike sonen och blir högröd i ansiktet. Maaaajn!

"Maaaaaaaaajn" är tillsammans med "outsa" (outside) de två viktigaste orden i Henrys liv just nu. Allt är hans och allt han vill är att bosätta sig utomhus. Efter frukosten sätter han sig på trappan i hallen, plockar upp sina sandaler och sträcker dem mot valfri människa som råkar befinna sig i närheten. Säger "kooo" och tecknar SKO för säkerhets skull, för att säkerställa att den trögtänkta vuxna människan som ska hjälpa honom faktiskt fattar. Sedan spenderas större delen av dagen utomhus, konstant pratandes och tecknandes. Likt sin daddy har både son och dotter blivit, som man säger på utrikiska, vaccinated with a gramophone needle. Äpplena ramlade minsan inte långt ifrån trädet!